Förslaget om att ersätta dagens radio- och tv-avgift med en public service-skatt är i många delar bra. Man är helt enkelt tvingad att lämna ett omöjligt finansieringssystem kopplat till apparatinnehav. SVT-chefen Hanna Stjärne är ”försiktigt positiv” till förslaget medan SR-chefen Cilla Benkö är ”djupt oroad”.
I sin iver att lugna förespråkarna för en fri och oberoende public service går utredningen dock för långt med förslag som kommer att innebära minskad demokratisk insyn och kontroll av de offentlig ägda SR, SVT och UR.
Utredningens förlag baseras på hur det har sett ut igår och idag. Man har inte gjort en analys om hur framtiden för public service kan komma att te sig - tekniskt och marknadsmässigt - säg från 2022.
Det är överhuvudtaget märkligt att först föreslå en finansieringslösning innan man vet hur pengar egentligen ska användas. Det ska kommittén först nu utreda. Utom förstås att någon på finansdepartementet av någon inom public service övertygats om att förbjuda kommittén att föreslå en sammanslagning av de tre bolagen. Synd med en munkavle på en sådan lovande och väl sammansatt parlamentarisk kommitté.
Public service brukar definieras som ”en radio och television i allmänhetens tjänst” — med ett uppdrag från medborgarna via riksdag och regering. För de kommersiella radio- och tv-företagen är det snarare fråga om ”en allmänhet i radions och televisionens tjänst” — en publik som lyssnar och tittar på programmen och som på det sättet utgör grunden för reklamintäkterna.
Public service-medierna — SVT, SR och UR — är en mycket viktig del av den svenska medieindustrin. De är en motkraft till de kommersiella tv- och radioföretagen och har dessutom privilegiet att inom ramen för sitt uppdrag kunna producera och sända även program utan direkt koppling till en marknad.
