2016-12-07

Ledare: Gräver public service sin egen grav?

Public service-bolagen har en betydelsefull och av många uppskattad roll i flera länder. Det bästa av samhällsbevakning och drama görs av dessa bolag. Starkast står public service i Västeuropa inklusive de nordiska länderna samt i Australien och Japan. De PS-bolag som ligger på topp är de som uteslutande finansieras genom offentliga medel som tv-licens eller skattemedel. De PS-bolag som i Polen finansieras till stor del med reklam, har en mycket svagare position.

PS-bolag står nu under en allt hårdare press att förändra sig. Bl.a. finns hård kritik från konkurrerande kommersiella medieföretag inte bara inom radio och tv utan även dagspressen. Ny teknik bidrar också till krav på omställning främst då en anpassning till Internet med övergången från linjär tablålagt utbud till on-line och on-demand distribution. 

Tillväxten på strömmade tv-tjänster fortsätter att gå som tåget och det visar inga tecken på avmattning, enligt Mediavision. Samtliga aktörer växer och störst är den amerikanska jätten Netflix som i sin tredje kvartalsrapport för första gången passerade 1 miljon abonnerande hushåll i Sverige. Nu har dessutom Netflix i dagarna gjort det möjligt för abonnenterna att ladda ner och spara program för senare tittning.

SVT måste räkna med att helt ställa om sin sändningsstruktur inför 2020.  Behöver SVT fyra direktsända tv-kanaler om de flesta i framtiden kommer att se tv on-demand - som man hyr en film eller läser en tidning? Det kanske bara behövs två kanaler; en för nyheter och samhällsbevakning samt en för direktsända evenemang främst sport. Mycket av underhållningsutbudet främst lekprogrammen för vuxna kan finna sin naturliga plats i de kommersiella kanalerna.

SR måste också tänk om och stort. Behövs det fler direktsända radiokanaler än P1 och P4?  Vi har ju SR Play med on-demand och podradio. Varför behöver just Sverige tre publicsevicebolag (SVT, SR och UR) med en stiftelse som låtsasägare?  

Efter 2020 kan det vara bättre med ett sammanhållet PS-bolag (utan stiftelse) särskilt om Internet blir gemensamma nämnaren för att nå tittarna och lyssnarna i Sverige och världen. Radio Sweden - utlandsprogrammen - kan få en renässans i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge. 

Men är PS-bolagen öppna inför den dramatiska omställning som väntar?  Det finns en del som tyder på att man börjar gräva skyttegravar för att kunna försvara sin stora organisation och trygga finansiering. Det är illavarslande när medieutredaren Anette Novak berättar att hon under sitt arbete upplevt PS-bolagen som motsträviga och revirtänkande. Jag upplever att det finns en ovilja från det hållet att fritt diskutera exempelvis medborgarnas medieanvändning och hur vi kan vända på allt och göra saker på andra sätt. Det är olyckligt eftersom det handlar om delaktighet i demokratin och allas rätt till kvalitativ journalistik, säger hon.

PS-bolagen kan vara provocerade av utredningens tankar om ett nytt offentligt finansierat medieföretag, ett företag som skulle bevaka sådant som marknaden av olika orsaker inte gör. Ett nytt public service-företag, som uppskattas få cirka 500 anställda, skulle finansieras genom effektiviseringar inom eller genom att slå samman av de tre nuvarande PS-företagen.(Sverige är helt unik med att ha fler än ett PS-bolag). Tanken är att det nya företaget med de moderna analysverktyg som finns ska identifiera de vita fläckarna, exempelvis kommuner där det inte längre finns några redaktioner och journalister, och sedan producera artiklar och inslag som publiceras i andra mediers kanaler.  

Detta är en mycket konstruktiv idé som vi hoppas får kvalificerat stöd i remissomgången. Men SVT och SR har blivit vana att kunna sätta agendan för diskussionen om public service. T.o.m. 90-talet var det i praktiken bolagen som styrde upp vad politiker i riksdag och departement skulle besluta om i fråga om public service.  I takt med att storleken på koncernen vuxit och stegvis blivit allt mindre beroende av ägarstyrning (politikerna) har en stat i staten börjat skönjas.

Detta kunde starkt upplevas när SR tillsammans med Teracom satsade på en intensiv lobbyverksamhet mot sina egna ägare (politikerna) ifråga om DAB-radio. Det misslyckades som bekant och nu har även medieutredningen uppmärksammat frågan om PS-bolag ska ha rätt att bedriva lobbyverksamhet.

Public servicebolag även i andra länder är under press. Just nu gör sig NRK omåttligt impopulär genom att man fått staten med sig att tvinga bort rikssändande och lokalradio i storstäder från FM-bandet i syfte att få medborgarna att köpa DAB-mottagare. Trots att medborgarna aldrig visat sig missnöjda med FM-radion eller efterfrågat DAB. I Danmark har politikerna tröttnat på DR:s långtgående dominans inom radio och tv. Den nya regeringen vill ha kraftiga nedskärningar och bl.a. minskat antal kanaler.

SVT och SR bör tänka till ordentligt innan man retar upp allt fler politiker. Kanske man inte alltid vet bäst själv, utan bör ta till sig även radikala förslag även om sådana kommer från utredningar, organisationer och experter utanför sin egen sfär. 

Det är den förträffliga ideologin bakom public servicesystemet som ska försvaras, inte PS-bolagen och dess ledningar. Färdriktningen bestäms av folkets valda ombud - i riksdag och regering - inte av en sluten krets på Gärdet i Stockholm.






2016-10-21

Ledare: DAB-projektet i Norge lever på lögner

Märkliga turer har föregått det politiska beslutet att ersätta FM med DAB. De remissinstanser som 2005 var kritiska till slutsatserna i «Digitalradio i Norge» pekade på att arbetsgruppen bakom rapporten var sammansatt av aktörer med ett egenintresse av att främja DAB-systemet. Den minoritet som ifrågasatte rapportens trovärdighet fick inget gensvar på sitt krav på att departementet skulle låta göra en oavhängig utredning. Flertalet politiker har istället låtit NRK att sätta dagordningen och därmed ignorerat omvärldens sanningar.

Efter Stortingets beslut 2011 har DAB+ fortsatt marknadsförts av främst NRK och bolaget Digitalradio Norge AS med i huvudsak offentliga medel. En betydande del av information som förts fram har varit vilseledande eller direkt felaktig. Det gäller framför allt påståenden om att Europa och världen kommer att ersätta FM med DAB+. Eller att mobilnäten inte räcker till för radio. 

Digitalradio Norge har fungerat som en rysk trollfabrik; snygg förpackat har man pumpat ut många sanningar, men väver samtidigt in många lögner.

Bara ett fåtal länder kommer att avveckla FM. Att DAB-nät är utbyggda eller att DAB provsänds i ett land innebär inte att lyssnarna har gått över från FM till DAB. De som lämnat FM lyssnar istället online i sina smartphones. Lyssnarna, d.v.s. de som ska betala för DAB-kalaset via skatt, tv-licens och inköp av nya mottagare, har aldrig tillfrågats. Några marknadsundersökningar har aldrig gjorts innan beslut tagits.

Vem vinner och vem förlorar på att DAB ersätter FM i Norge - förutom lyssnarna?
NRK ökar nu sin redan stora dominans på marknaden samtidigt som kommersiell och lokal radio fortsätter att förlora lyssnarandelar. Det bör här noteras att DAB-systemet under 1990-talet skapades av och för public serviceradion i Europa. Det är framför allt BBC, Sveriges Radio och NRK som drivit fram DAB-systemet tillsammans med EBU och dess avknoppade lobbyorganisation WorldDAB.

Med ett enhälligt riksdagsbeslut 3 februari 2016 förkastades dock förslaget om att i Sverige ersätta FM med DAB+. Trots detta hävdar kulturminister Linda C. Hofstad Helleland 23 maj i svaret på en skriftlig fråga av Ib Thomsen (FrP) i Stortinget att Det er ikke riktig at Sverige har skrinlagt digitaliseringen slik enkelte har hevdet. Det som er riktig er at Sverige vil avvente utviklingen blant annet i Norge før det fattes et endelig vedtak om digitalisering. Sveriges digitaliseringsplan baserer seg derfor på at Norge skal digitalisere først.

Det är förvånande att kulturministern fortsatt att framföra felaktiga uppgifter som fått vid spridning i debatten om DAB och FM i Norge.

I brev till svenska Public servicerådet försvarar kulturdepartementet sin ministers påstående: Etter det departementet kjenner til er det mer presist å si at svenske myndigheter har valgt å innta en avventende holdning, der en bl.a. vil se hen til erfaringene i Norge. Med dette som bakgrunn har hovedpoenget for kulturministeren vært å tilbakevise disse påstandene i den norske debatten.

Det norska kulturdepartementet omvärldskunskaper präglas av rent önsketänkande. Enligt Kulturdepartementet i Stockholm pågår för närvarande inte någon aktiv beredning av digitalradiofrågan i Regeringskansliet. Det finns för närvarande inte heller något beslut som innebär att Sverige ska digitalisera marksänd radio efter Norge. Kulturdepartementet följer frågan (30 juni 2016). 

Det är dags för kulturministern liksom NRK att se sanningen i vitögat. Sverige, Finland och ytterligare minst 200 länder kommer inte att stänga FM förrän de flesta lyssnar online via fast- och mobilt bredband.  Med DAB går Norge baklänges in i framtiden och där sitter man sedan med Svarte Petter.

Det desperata försvaret av en planhushållningslösning för radion visar att något inte står rätt till med hela processen kring DAB-projektet i Norge. DAB-lobbyns manipulationer kan bli ödesdigra för framtidens radio i Norge. Detta kommer att visa sig redan under valåret 2017.



2016-09-19

SANNHETEN OM DAB I NORGE

Ole Jørgen Torvmark, daglig leder i PR-organet Digitalradio Norge skriver i DN 12.9 at Norge er først ute med å stenge FM-nettet fordi publikum har adoptert så DAB raskt.

Selvsagt må Digitalradio Norge forsvare DAB, det er det Torvmark og Co er betalt for, men å argumentere med at norske radiolyttere har adoptert DAB raskt og at det derfor er ukomplisert å stenge FM-nettet er å omskrive sannheten. Når det må tvang til for å innføre ny teknologi, begynner argumentasjonen å bære preg av ”komiske Ali-retorikk.”

Skal man forstå hva som ligger bak denne type argumentasjon må man se på hva som skjedde på nittitallet. NRK har alltid vært inspirert av BBC og startet som land nummer to i verden et prøveprosjekt med DAB. Dette prosjektet kom ut av kontroll og slukte stadig flere lisenskroner ved at NRK selv bygde ut et DAB-nett ”på spekk.”

NRK startet med DAB-sendinger i april 1994. I januar 1995 godkjente NRK-styret planene om etableringen av DAB-kanalen NRK Alltid Klassisk. Myndighetenes holdning den gang var at utbyggingen av DAB skulle være aktørstyrt. Dvs. at NRK gjorde dette på egen regning og risiko. Det ble slått fast i St.meld. nr. 62 1996-1997, altså en god stund etter at NRK hadde bygd ut et sendenett, og forskuttert at DAB ville bli en suksess. 

I 2005 hadde 70% av lytterne mulighet benyttet denne muligheten. Diskusjonen om DAB har vært preget av et ”desperat” NRK for å skjule de investeringer de har gjort, i troen på at markedet ville ha DAB. Men markedet dvs. radiolytterne var ikke særlig opptatt av DAB. Svært få DAB-radioer ble kjøpt og dette satte en stor investering på spill. 

Elektronikkbransjens salgsstatistikk viserfølgen de salgstall.

År             2005          2006          2007       2008           2009          2010

FM       559.000     588.000     665.000   572.000      560.000     620.000

DAB      52.000       45.000      64.000      42.000         76.000       82.000

Columbiegget ble derfor å gå til politikerne og be de innføre DAB med tvang. 4.2.2011 ble St.meld. nr. 8 (2010–2011): Digitalisering av radiomediet lagt frem. Der ble 2017 satt som et mål for avvikling av riksdekkende og kommersielle FM-sendinger, og med det fikk NRK og Kulturdepartementet endelig ryggen fri.

I Sverige var hensynet til lytterne, samfunnsøkonomi og ikke minst beredskap avgjørende for at politikerne sa nei til å stenge FM.

 Torvmark viser til utviklingen i andre land vedrørende stenging av FM bl.a. England. Men  det er langt unna sannheten. Kulturminister Ed Vaizy uttalte følgende 8.7.2010: “Another myth is that, by switching over to digital, we plan to switch off FM. We do not. Let me repeat this - we do not intend to switch off FM.” Dette klare budskapet har blitt gjentatt en rekke ganger. 

Norge står sørgelig alene og utgiftene pløyes over til forbrukerne, som må kjøpe dyre DAB-radioer. På forbrukernes hånd dreier dette seg om minst 12 mrd. kr.

God samfunnsøkonomi er dette neppe, all den tid DAB kommer til å bli et kort intermesso før andre teknologier tar over.  Det er sannheten om DAB. 

Per Morten Hoff
Spesialrådgivare
IKT-Norge

Även publicerat i Dagens Næringsliv 19 september 2016

Sanningen om DAB i Norge [på svenska]

Ole Jørgen Torvmark, vd för PR-organisationen Digitalradio Norge skrev i Dagens Næeringsliv 12.9 att Norge är först ut att stänga FM-nätet, eftersom allmänheten har tagit till sig DAB så snabbt.

Naturligtvis, måste Digitalradio Norge försvara DAB, är det vad Torvmark och Co betalas för. Men att hävda att norska radiolyssnare har antagit DAB snabbt och att det därför är okomplicerat enkelt att stänga FM-nätet är att omskriva sanningen. När det måste till tvång för att införa ny teknik, börjar argumentationen att visa tecken på "komiske Ali-retorik."

För att förstå vad som ligger bakom den här typen av argumentation måste man titta på vad som hände på nittiotalet. NRK har alltid inspirerats av BBC och började som andra land i världen ett försöksprojekt med DAB. Projektet gick utom kontroll och slukade allt mer licenskronor då NRK själv byggde ut ett DAB-nät "på spekk" (spekulation). 

NRK började med DAB-sändningar i april 1994. I januari 1995 godkände NRK styrelse planerna att skapa DAB-kanal NRK Alltid Klassisk. Myndigheternas inställning vid den tiden var utbyggnaden av DAB  skulle vara aktörstyrd dvs. att NRK gjorde det på egen risk och bekostnad. Detta slogs fast i stortingspropositionen nr. 62 1996-1997, alltså en lång tid efter att NRK hade byggt ut sändarnätet, och förskotterat att DAB skulle bli en framgång. År 2005, hade 70% av lyssnarna möjlighet att lyssna på DAB, enligt NRK.no, men mycket få utnyttjade denna möjlighet. 

Diskussionen om DAB har präglats av att ett "desperat" NRK som döljt de investeringar de gjort, i tron att marknaden ville ha DAB. Men marknaden d.v.s. radiolyssnarna var inte särskilt intresserade av DAB. Mycket få DAB-mottagare köptes och detta satte en enorm investering på spel. 

Elektronikindustrin försäljningsstatistik visar följande försäljningssiffror.
År         2005      2006     2007     2008    2009     2010
FM    559000 588000 665000 572000 560000 620000
DAB    52000   45000   64000   42000   76000   82000

Columbi ägg blev därför att vända sig till politikerna och be dem att införa DAB med tvång.  I stortingspropositionen Nr 8 (2010-2011) 4 februari 2011 presenterades digitaliseringen av radio. Det bestämdes att 2017 var målet för en avveckling av nationella och kommersiella FM-sändningar, och med det, fick NRK och kulturministeriet slutligen ryggen fri.

I Sverige var det hänsynen till lyssnarna, samhällsekonomin och inte minst beredskapen avgörande för att politikerna sade nej till att stänga FM.

Torvmark hänvisar till utvecklingen i andra länder när det gäller stängningen av FM bl.a. England. Men det är långt ifrån sanningen. Kulturminister Ed Vaizy uttalade 8 juli 2010:  Another myth is that, by switching over to digital, we plan to switch off FM. We do not. Let me repeat this - we do not intend to switch off FM.”  Detta tydliga budskap har upprepats ett antal gånger. 

Norge står sorgligt ensam och utgifterna plöjs över till konsumenterna, som måste köpa dyra DAB-mottagare. På konsumentsidan innebär detta åtminstone 12 miljarder kr (NOK).

God samhällsekonomi är detta knappast med tanke på att DAB innebär ett kort mellanspel innan andra tekniker ta över. Detta är sanningen om DAB.

Per Morten Hoff
Specialrådgivare
IKT-Norge

Debattinlägget har även varit publicerat i Dagens Næringsliv 19 september 2016.

2015-09-21

Varför undviker radiocheferna sanningen?

Vid ett av Radiodagens konferensinslag höll de svenska radiocheferna traditionell debatt - sinsemellan. Det fanns inga som helst möjligheter för publiken att ställa frågor eller ifrågasätta något som Cilla Benkö i SR, Christer Modig i MTG och Staffan Rosell i Bauer påstod.  Detta till skillnad mot motsvarande konferens som pågick samtidigt i Oslo där DAB-satsningen kunde ifrågasättas av bl.a. lokalradiochef och journalist. 

Det är tydligt att man i Stockholm la upp ett ensidigt propagandanummer som gick ut på att förminska betydelsen av regeringens nej till att ersätta FM med DAB och skylla på att det hela var miljöpartiets och kulturministerns fel. En svag minoritetsregering menade Benkö, som därmed på ett unikt vis tar politisk ställning; utan mp blir det bättre menar hon.

2015-08-19

Ledare: Är public service med in i framtiden?

Från hösten 2015 kommer denna debattsida ha ett bredare perspektiv på framtidens svenska radio och tv efter att under ett par år ha varit mest inriktad i debatten om digitalradio. Just nu ser det ut som DAB-radio inte blir aktuellt i Sverige de närmaste åren. De entusiaster som tror på att den tekniken kan ersätta FM-radion får se tiden an i Norge. Public Access kommer dock att hålla ett öga på vad den högljudda DAB-lobbyn hittar på runt om i Europa. Vi får också ha beredskap för vad som sker bakom kulisserna i Sverige då Sveriges Radios ledning i denna fråga nu verkar lita mer på EBU än vår regering.

Viktigast på dagordningen är nu omställningen för de stora radio- och tv-bolagen inför revolutionen när radio- och tv-publiken alltmer går över från linjärt lyssnade och tittande i etern och kabel till streamingtjänster via fast och mobilt bredband. Har vi ännu fattat att YouTube har mest tittare bland ungdomar (de under 25) än någon annan tv-kanal? Och har vi fattat att vi blir alltmer prosumenter d.v.s. vi konsumerar inte bara radio och tv utan vem som helst kan idag också producera radio och tv med enkla medel. Framtidens mediafabriker ute på gärdena kommer att bli lika otidsenliga som dagens landsting.

2013-10-08

Historien om DAB - Kvaliteten som försvann

De två ursprungliga DAB-innovatörerna Gerhard Müller och Gerhard Stoll var anställda på IRT i München (tyska public serviceradions gemensamma utvecklingsinstitut) i mitten på 80-talet. Mottagningen av Bayrische Rundfunks FM-sändningar i München stördes av kraftig s.k. multipathdistortion från Alperna. Speciellt hördes detta i bilen och i dynamiskt musikmaterial som är så vanligt i klassisk musik.